Knäckt av mig själv.

Standard

Foto: Julia

Jag brukar inte vara så personlig i bloggen utan sikta på att skriva om hundarna och deras träning. Men jag tror jag gör ett undantag.

Jag har spenderat senaste dagarna som utslagen i soffan. Varje morgon så tar det så gott som all min kraft att ta mig upp ur sängen och ut med hundarna. Gör jag någon grej under dagen måste jag sova några timmar för att kompensera. Jag har faktiskt aldrig känt så här förut. Jag vet att jag har och har haft problem med depressioner hela mitt liv, och jag har lärt mig hantera panikattacker och annat som kan dyka upp lite här och var. Jag har lärt mig hantera det och verka må bra hur dåligt jag än mår, mer eller mindre iallafall. Allting går ju inte att kontrollera liksom. Men det här är något nytt… Jag kan inte komma ihåg en sak i mer än 3 sekunder: jag går från ena rummet till det andra för att göra något, men hinner glömma vad jag skulle göra på vägen. Ja, det är inte det enda jag glömt kan jag säga. Tur att jag har telefonen som påminner mig om de viktigaste grejerna iallafall och att jag oftast kommer på mig själv med att ha glömt något (det känns förvirrat och fel, då tänker jag efter och kommer för det mesta på vad det var.. ibland kan det ta några timmar eller så). Men det sjukaste är att jag inte orkar nåt! När jag vaknar på morgonen så känns det som jag fått morfin i stora doser, och jag orkar inte lyfta varken armar eller ben utan att använda all min viljekraft. Jag kan säga att det var lättare att bestiga bergen i alperna!

Oavsett, jag har ju då insett att något är fel, och att jag har knäckt mig själv med mina krav på allt. Jag vill vara duktig inom alla områden i mitt liv och kämpar för att hålla allt på en hög nivå. Jag har perioder, ganska ofta, då jag inte är deprimerad, då jag har sån sjuk lust att göra saker, att fixa och ordna grejer och blir så glad av att göra allt och lite till, tills den dagen då jag faller igen och då undrar jag ”vad fan tänkte jag?”. Ja.. Så kan det vara, och nu är jag där jag är och klarar inte att ens titta åt mina skoluppgifter utan att bli helt förstörd, eller ens gå upp ur sängen. Något måste ändras.. Så jag har funderat och funderat dessa två dagar då jag mest legat i soffan och inte ens orkat hämta fjärrkontrollen till teven.. Jag har kommit fram till några saker:

* Jag måste göra en prioriteringslista. Vad är viktigt i livet? När det gäller hundarna så är det ju inte BARA prestationerna som gäller, och jag tror det är därför jag mår så bra av hundträning. Jag känner att det är viktigt med samhörigheten och själva träningen också, att ha kul! Det är det som skiljer hundträningen från mina andra måsten i livet, som jag bara kämpar för att prestera inom, men som jag inte känner någon som helst glädje över att göra… Jag vet inte hur jag ska lyckas prioritera rätt här, eftersom det jag tycker mest om att jobba med är det som jag inte kan tjäna pengar på.. ajdå.

* Jag ska välja att sikta in mig på en gren inom hundsporten och sedan kanske det ändras. Jag har funderat och funderat, jag tycker ju alla grenar är så roliga!! jag ställde mig frågan : ”ifall jag BARA kör agility, skulle jag vara nöjd med det?” och provade med alla sporterna.. Och då kom jag fram till att jag nog helst skulle vilja satsa på rapporten, för jag älskar skogsarbetet och lydnaden finns ju också med (fast brukslydnaden då). Sen får jag satsa på agilityn lite senare i karriären.. Så får det bli..

* Jag kommer lämna bort Ninja till Sandras föräldrar i några veckor. Jag kommer nog inte orka så mycket just nu och känner att det är bättre med en understimulerad hund hemma än två.. Fina ninja! Men det är nog bra att hon får vila lite med sitt knä och kolla upp det hos veterinären..

Ja, det var några saker jag tänkt på iallafall. Jag är bara så nöjd att jag har sån fin pojkvän, familj och vänner som stöttar mig och gör att jag orkar fortsätta, annars hade det nog inte varit mycket kvar av mig just nu..Hundarna som myser intill mig i soffan är inte att förglömmas!

Känns konstigt att skriva så offentligt om detta, men ändå bra, det betyder att jag har accepterat det själv..

Nu ska jag strax iväg på lydnads och agilityträning. Lydnaden blir en förberedelse inför helgen (som kan gå hur som helst) och agilityn hade jag sett fram emot. Just nu vet jag inte om jag kommer orka springa så mycket, men jag gör det jag orkar och ska bli kul att träffa mysigt folk oavsett hur det går..!

8 reaktioner på ”Knäckt av mig själv.

  1. Tycker det låter förnuftigt att sikta in sig på en sak i taget. Rusa & du har ju hela livet på er att träna & tävla, allt behöver ju inte vara avklarat de första åren. Kämpa på och hoppas vi ses imorgon, jag har legat däckad med feber sedan onsdags kväll, men är på bättringsvägar. Idag har jag orkat mig upp ur sängen och hoppas göra så även imorgon. Kram kram

  2. Erica C

    Känner igen mig i sååå mycket av det du skriver och du är inne på rätt spår nu, att ta en sak i taget och tänka på vad som verkligen är viktigt i livet.
    Det är ju olika för alla, men när min hjärna ”slutar att fungera” har jag lärt mig att det beror på stress. Stress jag inte visste jag hade. Kroppen och hjärnan är lustiga på det viset, luriga. Man kan gå in i väggen för mindre stress och press än du verkar ha i ditt liv, så det är superbra att du prioriterar nu.
    Om du inte tycker det är jobbigt med läkare skulle jag nog försöka mig på ett sånt besök, bara för att se att allt står rätt till i kroppen, släppa det och fokusera på knoppen, njuta av att vara i skogen och stressa av och såna saker.
    Önskar jag kunde hjälpa dig med yrkes-kvalet, jag har ju samma problem… men det löser sig säkert till slut!

  3. stinakai

    Tycker det låter bra att du satsar på en sak i taget, och jag blir lite extra glad att det är rapporten för det är verkligen roligt och Rusa är verkligen jätteduktig i rapportskogen!! Låter bra med Ninja också, då har du en sak mindre som tynger dig och du kan fokusera helt på dig själv och Rusa!

    Det kommer bli bra! Ses imorgon! Kram!

  4. Finaste vännen! Förstår att du har det jättetufft, önskar jag kunde göra något för att hjälpa dig. Men det är bra att du försöker prioritera och komma fram till ett par saker som känns viktiga och rätt för dig – du måste inte göra allt! Och allt måste inte vara perfekt! Försök att tänka ”good enough” och lär dig att släppa det och känna dig nöjd. Det är inte lätt och det kräver träning, men det går. Massor med kramar till dig!

  5. Jag känner med dig Åsah! Ibland tror jag att det är bra att lägga prestationerna åt sidan. Du behöver inte göra massa bra saker för att duga inför dig själv och andra. Du är värdefull oavsett! Stor kram min vän!

  6. Det låter som en bra idé att rikta in sig på en sak och att prioritera vad som är viktigt! Och som nettanmedhundarna säger, allt behöver inte vara perfekt. Vet själv vad du talar om, när jag inte kan göra saker om är perfekta känns det skitdåligt, men jag försöker tänka att jag åtminstone har försökt och att det är det allra viktigaste. Man är värdefull oavsett! Och du är den bästa syrran oavsett vad du gör, för att du är den du är helt enkelt! Kram på dig!!

  7. Fina härliga Åsah! Bara att du skriver det här, tror jag betyder att du är på rätt väg. Du har självinsikt, och förmågan att förändra. hejja hejja!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s