kl. 04.07

Standard

foto: Matilda

Ännu en vakande natt. Det intressanta är att jag alltid vaknar nästan samma tid, hela veckan, och det spelar ingen roll vilken tid jag går och lägger mig alls. Nu har jag försökt sova i en timme, så jag ger upp och stiger upp istället. I förrgår så läste jag Malous blogg under min nattvaka och funderade lite över olika val i livet. Hon har valt att satsa på ett liv utan hundar nu, efter många år då hon verkligen försökt, och nästan lyckats, nå toppen inom hund. Jag respekterar helt klart hennes beslut, sådana måste tas i livet.

Jag funderade på om jag hade varit annorlunda om jag stannat i Sverige efter gymnasiet, om jag inte bara kastat mig in i beslut efter beslut. ”Vad är det värsta som kan hända?” tänkte jag hela tiden, och ”Om jag inte trivs kan jag ju bara åka hem”. Så flyttade jag från land till land. Jag hade ingen hund då, inget djur, men jag saknade det hela tiden. Jag är uppväxt på landet, bland massa olika djur, och jag är inte redo att helt släppa taget om dem. Men jag är ändå nöjd att jag fått min ”galna” period, som jag tror man måste ha i livet, för att inte känna att man missat något. Jag har rest och sett och provat saker. Lärt mig mer om mig själv. Sen skaffade jag hund. Då har jag inte riktigt samma förutsättningar som de som haft hundträningen hela uppväxten: jag har redan hunnit med det där med att satsa på mig själv och vara fri. Nu är jag bara så nöjd med att vara hundägare och hundtränare. Jag brinner verkligen för det. Jag känner mig halv utan en hund vid min sida. När jag reser så tänker jag ofta på min andra halva, och känner mig inte hel förän jag kommer hem. Som tur är kan min hund hänga med på det mesta, och det är väldigt sällan som jag åker iväg utan henne. Jag trivs inte riktigt med att vara halv, och då får man anpassa sig efter det. Även om det betyder att man måste välja bort en hel del friheter. Man väljer helt enkelt väg i livet, och det finns många vägskäl (jag tror jag nog stått vid ett vägskäl varje år eller oftare), där stora beslut måste tas. Jag är impulsiv och passar inte riktigt inom samhällets ramar, så mina beslut kan vara lite galna ibland. Men jag vet med säkerhet, att inga beslut kommer tas där jag måste leva utan min hund, den tiden är förbi.

3 reaktioner på ”kl. 04.07

  1. Jag är verkligen motsatsen till vad du är, jag kan inte göra något om det är inte planerat (inte något större – som att flytta till ett annat land hade jag aldrig kunnat göra utan vetskap om att det finns boende, att jag har råd mm). Frågan är hur tusan man ska våga göra saker om man är som jag? Jag VILL ju gärna hitta på nåt galet och crazy, som att flytta till ett annat land hade varit fantastiskt, men sen det där med att VÅGA göra det, det är inte alls lika lätt. Några tips?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s