Töntig!

Standard

Foto: Matilda

Här sitter jag och kämpar för att leva upp till det jag skrev i förra inlägget. Att inte tänka prestation, det gör inget om det inte går! och så vidare… Men min hjärna säger en sak, men kroppen och hjärtat en annan. Så irriterande! Jag är så töntig… Idag så tänkte jag nästan ”äh, jag slutar med rapporten” och så vidare.. Så dåligt gick det egentligen inte.. Men jag känner pressen, och det leder den ena tanken till den andra och skapar en ond cirkel. Inte bra!

Började i alla fall dagen med lydnad med Linda. Det var roligt som vanligt! Jag hade ju glömt mobilen på jobbet, så det var inte lätt att arrangera, men vi sågs ute på mitt fält tillslut i alla fall. Rusa var helt galen och okontrollerbar, men gjorde en ganska bra insats i lydnaden. Körde kedjor, men också sättande på avstånd. Tyvärr så gick sättandet på avstånd över till framförgåendet och hon satte sig där istället för att ställa sig. kedjade ihop och det kändes helt ok.. Hon kan ju momenten, men det jag var nöjdast med var att hon sprang in med apporten! inkallningen och läggandet var också bra.. Fria följet helt ok.. Helt om såg bättre ut, men hon tappar kontakten ibland… Det man måste tänka på är ju att det är väldigt mycket störningar på fältet, av hundar, fåglar, barn.. ja, bara för att nämna några.. Så jag är ändå nöjd med det.. Körde lite budföring, och har lyckats få till det så hon inte blir lika störd av att man klappar på henne nu.. det är bra! Platsliggning gjorde vi också, och först var hon sjukt taggad! Vred på sig och gnällde. Jag bestämde mig då för att göra nåt åt det, jag gick och tog upp henne och la om henne utan att hon fick belöning alls.. Varje gång, efter typ 3 gånger så låg hon tyst och helt klart mer stilla. Det där är något som jag nog kommer får jobba med fram över!

Efteråt försökte jag köra en kedja igen, men då var hon helt borta! Gick typ inte alls.. Hon var bara fokuserad på alla fåglar och skulle valla dom.. Så jag bröt, och lämnade det så.. Kände att det bara skulle förstöra… Tror jag ska köra lite detaljer ett tag nu, för att belöna upp lite olika grejer, tex ställandet i framförgåendet, mm.. men sen just innan tävlingen köra kedjor igen..

Efteråt var jag sjukt trött, är inte helt pigg just nu tror jag.. så jag tänkte egentligen gå och lägga mig.. Men sen när jag hämtade mobilen på jobbet så hörde jag från Carro, och hon var pepp på att träna.. så det är klart man måste göra det! Så roligt att hon är tillbaka 😀 Åt lunch och gick ut i skogen vid mig.. Hm.. inte de bästa förutsättningarna kanske… Gick ut kanske 200 m.. Inte så långt alltså.. Men på vägen ut så märker jag hur hon sniffar i luften… just när vi kommer fram till tilltänkta B-station så springer 2-3 rådjur förbi kanske 20 m bort.. Ajdå! Jag tänkte att om jag väntar så kanske hon fokuserar om, så jag väntade.. Tillslut så verkade det som att hon var fokuserad mot Carro, så jag gick upp, och framföringen var ganska katastrofal.. Man hinner typ gå ett steg så är hon långt före… jaja.. Hon satte sig och satt i 10-15 sek innan jag skickade….. och vad hände…. typ ingenting! Hon sprang ut, och sedan vindade hon in rådjurslukten och sprang bakåt.. fan! Jobbigt… Tänkte ”men fan, hon måste ju vara motiverad nog att klara av jobbet med djur på vägen..”, ”vi kommer aldrig hinna få klart framföringarna, katastrof” som ledde till att jag tänkte typ ”det kommer aldrig gå, hon kommer aldrig klara det, lika bra att jag lägger av med rapporten”… haha.. töntigt, men så är det i min hjärna ibland… I alla fall räddade Carro situationen genom att föreslå att hon visar sig, och sen sprang Rusa som en tok åt båda hållen, men med katastrofala framföringar åt båda hållen…. Sitta och vänta på kommando går riktigt bra faktiskt, hon har till och med börjat sätta sig själv, men att gå fram dit… puh!

Nu har jag bestämt att ta 2 vilodagar då vi bara ska hänga på jobbet och promenera lite… Sen så kör vi i helgen.. Då ska mathieu vara mottagare.. hoppas hoppas det blir ett bra pass så jag slutar vara så nervös och töntig!

3 reaktioner på ”Töntig!

  1. Det är jobbigt det där med pressen vi sätter på oss själva. Försök se fjärilarna som att du laddar upp, på ett positivt sätt! För jag tror aldrig man helt blir av med nerverna vad vi än försöker intala oss sjävs, och jag tror att nervositeten får oss att prestera bättre.

  2. Det svåra är att kanalisera nerverna åt rätt håll så att de blir positiv nervositet som gör att vi skärper till oss och presterar vårt bästa istället för att tänka prestation. Tycker i alla fall jag 😉

  3. Ja du Åsah… Vet ju precis vad du går igenom 😉 och det är så otroligt frustrerande när hjärtat och hjärnan inte riktigt vill samarbeta. Det går bra tills det börjar dra ihop sig då spelar det inte längre någon roll ”för det vore ju så himla roligt om det gick vägen”. Ibland tänker jag att det vore bättre att tävla på lite så att inte varje tävling blir en så stor grej, skiter sig är det en ny om en eller två veckor.
    Jag hejar på dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s