Osäker och värdelös.

Standard

Jag vet inte riktigt vad det är med mig. Det är så himla ofta jag känner mig riktigt värdelös i träningen… Det känns inte som vi nånsin kommer nån vart, och att jag gör allt fel…

Jag vet ju genom bloggen att många av våra grejer faktiskt går framåt, men det spelar ingen roll, känslan finns där.

Jag har också märkt att när jag tränar mycket själv så blir det värre.. jag tror verkligen inte på mig själv, så är det bara… Ibland funderar man på varför man tävlar och tränar egentligen.. är det för nån slags bekräftelse från min sida? kanske man inte suger så stort ifall man klarar tävlingar…. Det är väl därför det också blir så stor grej av tävlingar.. jag känner mig både så glad över andra som lyckas samtidigt som jag blir så avundsjuk… Varför har jag inte kommit dit liksom…

Äh, så dumt..

I förrgår kväll så upptäckte jag att jag tydligen inte tagit ledigt från jobbet för helgen som kommer, då vi ska tävla på aussiemästerskapen.. Jag blev så himla ledsen, helt knäckt nästan. Kände mig så töntig som reagerade så… men jag reagerar mycket så nu för tiden, mår nog inte så bra.. Som tur var ordnade det sig och mina chefer tog mina pass, så snällt!

Igår så diskuterade jag platsliggning med Julia och insåg att jag är sjukt orealistisk när det kommer till var vi är i träningen. Jag har aldrig varit nervös för platsliggning, och har inte känt att det är en så stor grej. Men nu kommer ju skotten, som ni alla vet så reagerar Rusa på skott, men jag tänkte att jag skulle hinna träna upp det, och visst har jag hunnit träna så hon inte reagerar på skotten jag har, men de är mycket lägre i ljud och jag har inte tränat tävlingsmässigt heller. Insåg nog inte att det var 50 m bort man ska stå… Rusa är nog inte redo för det.. Här är det väl också bekräftelsegrejen som dyker in som en djävul.. Jag ville nog omedvetet att vi skulle klara det… ”tänk om…” liksom… Men jag vet ju till 80% att rusa inte kommer hinna runt spåret på tid, inte är klar med platsliggningen eller budföringen med skott… Det är ingen chans att vi klarar det… Jag kände här om dan att det skulle bli så skönt för jag inte kände nån press, för att jag visste att det inte skulle gå. Men djupt där inne så ville jag bara att det skulle funka… Bevisa för mig själv att jag inte är helt kass.. Visa att jag faktiskt har gjort rätt i att träna spåret som jag gjort, trots att de allra flesta tyckt jag gjort på helt fel sätt.. Jag försöker försvara mig för mig själv, men lyckas inte så bra i nuläget… Tänk om jag faktiskt lyssnat på andra, var hade jag varit nu? Kanske jag har tränat allt fel egentligen… Kanske det är därför jag inte klarat lydnadsklass 2, som egentligen inte alls är en svår klass…

allt är mitt fel….. så går tankarna om och om igen… samma som jag kände när rusa inte ville vara med alls.. när jag grinade på kurser för att jag inte lyckades få henne att göra något med bra attityd… allt var mitt fel, trots att hon var skendräktig… man borde väl kunna få en hund att tycka saker är kul ändå?

Jag är i alla fall glad att hon tycker saker är roligt igen… leker hela tiden och vill alltid vara med… men då har jag istället börjat tvivla på hur mycket smågrejer som jag släpper igenom på senaste.. sneda sättanden, blicksläpp, positionsfel…. suck.. aldrig tar det slut i min hjärna…

det är i alla fall tur att när jag väl är där med rusa och tränar, så är hon så glad att jag blir glad. då känner jag att det inte spelar nån roll att hon sitter snett ibland.. sen analyserar jag med tävling i sinnet och allting får nya proportioner… jag vill ha saker perfekt… jag vill bevisa något… suck..

hur får man bort såna här tankar? jag vill ju jämt ha känslan jag har med rusa när vi tränar, att det är roligt! Jag försöker och hoppas och jobbar för att ha den känslan på tävling.. den som jag hade med vazy, och med rusa innan skendräktigheterna… att inte vara nervös för att vi går in och har roligt och klarar saker… vi är ett team och tycker det är roligt, båda två…

jag har verkligen jobbat på rusas attityd, och vad jag vill är att hon ska behålla den på tävling… det är egentligen det viktigaste, inte poängen… men ändå….. jag vill ju klara det!

äsch… skriver bara massa skit.. men önskar att jag inte var så osäker och inte kände att jag behövde bekräftelse… önskar att jag inte började grina för minsta lilla…

men idag ska vi ta oss ut till klubben och jag ska jobba på min attityd… vi kommer ändå inte klara lägre spår, så det är lika bra att vi bara tar det som en bra erfarenhet och ser vad vi behöver träna på..  lydnadsklass 2 vill jag helst glömma.. men den här gången ska vi ha bra attityd och skita i poängen…. inte jämföra oss med andra och inte vara avundsjuka…

nu måste jag vända mina tankar…….

4 reaktioner på ”Osäker och värdelös.

  1. Jag förstår hur du känner. Har själv varit där så många gånger! Jag har bara under den senaste tiden (efter att ha lagt ner lydnaden) släppt allt det där. Visst vill jag visa upp snygga lopp och vinna och allt det där men det är inte samma press. Jag kom till insikt när jag grinade hela vägen hem från den sista lydnadstävlingen. Är det verkligen sunt att gå ner sig så mycket bara för en tävling? Jag vägrar!
    Du kan visst träna hund, ingen snack om saken. Du är duktig med Rusa! Var inte så hård mot dig själv!

    Jag försöker tänka att hund är min hobby och det ska vara kul! Punkt. Är det inte kul kanske det är bra med en paus eller att tillfälligt byta gren.
    Jag känner en enorm lättnad efter att ha släppt lydnaden, och då vet man att man gjort rätt val!
    Hör av dej om du vill ses för en promenad eller så! Kram!

    • Tack… Ja… Det är ju så… Men tycker det är kul när jag väl är där.. Funderar mer på att sluta planera så mycket, utan bara gå efter känsla… Jag tror inte det är själva grenen som är problemet, utan mig själv…. Men jag måste verkligen göra nåt.. Kändes bra att skriva av mig lite…

      Är så glad för din skull att du har hittat rätt! Det är du verkligen värd… Efter appellen åkte jag dock hem med en bra känsla, så där vill jag vara igen… Hoppas vi kommit på rätt väg när det gäller tävling och rusas attityd… Och min också för den delen… Är så himla splittrad, upp och ner..
      När jag läser vad jag skrivit så känns det så galet fel…. Jag hoppas att när jag får det på print så kan jag släppa det…
      Nu ska jag och träna helt oplanerat…

  2. Du ska ha all eloge för du har ett sånt jävla anamma! Du ger inte upp! Du har kämpat på med Rusa och det är inte många som gör som tävlar med hund. Rusa kanske inte har allt det du önskar men det hon har kan du bygga vidare på och du gör det så bra!! Rusa är den hon är och att hon saknar något är inte ditt FEL. Du är en bra hundtränare 🙂 Kolla på raser med en hund som kanske har det där lilla extra.

    Var inte så hård mot dig själv. Sätt inte sån press på dig själv! Jag har också slagits med dom där tankarna men la av 2012 då allt gick bättre och nu tänker jag inte så. TÄVLA OCH TRÄNA HUND SKA VARA ROLIGT!! Planera träningen är inte allt, skit i den för du märker efter vägen ändå att man utvecklas. Men först; var inte så hård mot dig själv. ❤

  3. Sådär kände jag jämt när jag höll på med lydnaden. Hundträning ska vara kul och göra att man växer tillsammans med sin hund. Funderat på en paus och kanske byta gren ett tag?

    Jag bytte gren lite omedvetet och nu älskar jag hundsport igen. Har aldrig en träning där jag känner mig värdelös och dålig, bara lite ur form eller så okoncentrerad för dan. Men inte mer. Fattar inte hur jag kunde plåga mig med lydnad alla dessa år när jag inte mådde bra av det…

    Ni är ju jätte fina ihop och framstegen du gör med Rusa är ju jätte fina! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s